Idag ringde min behandlande överläkare i Linköping och meddelade lite ändrad plan.

Benmärgsfunktionen har glädjande kommit igång ännu mer så nu har, förutom trombocyterna, även de röda/Hb sakta börjat gå åt rätt håll. Det är kanonbra och jag känner också skillnad då den massiva tröttheten inte finns kvar längre.

Däremot är de vita (där skräpcellerna ingår) och därmed immunförsvaret ännu mer nedtryckt. Läkaren tycker därför det är för stor risk att köra en ny omgång med ”Mercedesvarianten” nästa vecka så vi gör ett tillfälligt uppehåll. Nya provtagningar om en vecka och därefter beslut om vi kan köra då istället eller måste vänta ytterligare en tid. Låter vettigt.

Förövrigt så har jag fått bekräftat nu att jag ska fortsätta med B-Raf-hämmarna i tablettform i ytterligare 12 veckor fast med halv dos dagligen. Detta för att minska risken för snabbt återfall efter avslutad behandling och det låter ju bra.

Tyvärr har jag senaste veckan fått tillbaka biverkningar i form av led-/muskel- och sensmärtor. De dyker upp på alla möjliga ställen. Ett par dagar på vissa ställen sedan byts det till andra. Jag får åter igen ta till Ibuprofen när det är som värst men jag hoppas det kommer klinga av nu när jag går ner på halv dygnsdos för det är lite småirriterande.

Jag hade lite planer på att börja arbeta på distans igen men får skjuta lite på det till det stabiliserar sig och man kan använda tummar och övriga fingrar utan smärta. Annars blir det inte mycket gjort. 🙂

Såå, en liten mellanperiod nu alltså med förhoppning att de (friska) vita blodkropparna ska komma igång lite igen så vi kan fortsätta med behandlingen med monoklonala antikroppar. Och utan att åka på några infektioner till dess. En dag i taget.

#fuckcancer

Idag har vi spenderat 5,5 h på US i Linköping.

Räkneverket för behandlingarna är nu nollställt enligt den nya planen så idag drog vi igång den första av åtta behandlingar med ”Mercedes-varianten” av monoklonala antikroppar. Från och med nu med full dos.

Dagens behandling gick utan några som helst problem och det är gott efter en lite svajig början av årets behandling.

Inledningsvis tog vi nya prover och nu kan man glädjande konstatera att benmärgsfunktionen utan tvekan har kommit igång delvis. Trombocyterna ökar rejält så det är i alla fall inger risk för blödningar längre. Den kurvan är nu i helt normalt område:

De röda blodkropparna som brukar vara lite segare har inte tagit fart ännu så de ligger på samma nivå som efter blodtransfusionen jag fick. Dock på en helt okej nivå och i kombination av att den sjukdomsrelaterade tröttheten (fatigue) har minskat så är man piggare om dagarna.

De vita blodkropparna är däremot (som förväntat) riktigt låga nu. Behandlingen syftar ju till att ge sig på vita och skona andra så behandlingen är absolut effektiv.

Det betyder samtidigt att immunförsvaret just nu är nära noll så det gäller att vara försiktig tills benmärgsfunktionen får fart på de vita (friska) cellerna också.

Min behandlande läkare är ledig nu och över påsken men när han är åter har jag en telefontid för att diskutera om och hur jag ska fortsätta med B-Raf-hämmarna i tablettform. Detta är fjärde och sista veckan med den ordination som är bestämd så här långt.

Ett positivt inslag är att den kortison man får som för-medicinering innan dropp har en positiv verkan på den ledvärk jag får av tabletterna så jag slipper faktiskt att hålla på med Ibuprofen. Det är toppen.

Lite utslag på hals/rygg har dykt upp men klådan är inte så farlig och den hålls i schack med någon tablett med antihistamin då & då.

Summa summarum för dagen är att behandlingen verkar hoppfull även om det blir lite utdraget tidsmässigt. Tillstöter inget så tror jag dock att jag är igång och jobbar på distans om ett tag igen, men en sak i taget. Vi får se vad läkaren säger när han är tillbaka från påskledigheten. En dag i taget.

#fuckcancer

Igår tog jag nya blodprover på VC och det ser faktiskt ut som benmärgen börjar återhämta sig så smått. Trombocyterna som fick sig en rejäl omgång i samband med Cytokinreaktionen jag fick har nu börjat öka väldigt fint (Yay!).

Idag var vi därför inne i Linköping och körde en andra lågdos med ”Mercedes-vaianten” för att se om jag reagerar mer på denna typ av antikroppar. Det gick hur bra som helst under den fyra timmar långa infusionen.

I.o.m. det så kan vi köra igång den ”riktiga” behandlingsplanen med monoklonala antikroppar. Åtta gånger med fulldos var 14:e dag. Nu förväntas inga mer reaktioner av den behandlingen utan fortsättningen syftar till att rensa benmärgen från allt skräp för en förhoppningsvis lång tid framöver.

Det knöligaste just nu är annars biverkningarna av tabletterna med B-raf-hämmare. Ordentligt ont i lederna och under fötterna så man blir lite begränsad. Ibuprofen fungerar fortsatt ganska bra för att få bort det värsta men man vill ju skona njurarna så jag ska försöka dra ner lite på dessa och hoppas att det snart klingar av ändå.

Vi får se hur det utvecklar sig. Kombinationsbehandlingen ser ju ut att fungera så här långt och det är ju det viktiga. En dag i taget.

#fuckcancer

Nu har de kommit. De befarade biverkningarna av tabletterna.

Precis som vid behandlingen 2021 så har jag fått ont i princip varenda led i kroppen. I natt gick det knappt att vända sig i sängen men Ibuprofen som är inflammationsdämpande fungerar riktigt bra för att få bort det mesta. Hoppas det klingar av om någon vecka eller två.

Det börjar bli dags att byta till sommardäck på bilarna nu och på grund av lederna var jag inte så sugen på att böka med det just nu. Nu är jag ju lyckligt lottad att ha en handlingskraftig hustru så efter lite instruktioner så hade hon bytt på både Julias bil och släpvagnen. Problem solved. 🙂

I morgon tar vi de andra bilarna.

Annars blir det väl det lilla lugna i helgen med lite trädgårdspill. På måndag är det provtagning på VC för att se om vi fortsätter behandling i Linköping tisdag och onsdag. Jag hoppas på det. En dag i taget.

#fuckcancer