Sådär ja! Idag har jag varit och fått åttonde och sista behandlingen med monoklonala antikroppar och därmed är hela sommarens och höstens behandling klar. Gött!
Idag kom min behandlande läkare in en stund och pratade lite om mina värden och hur planen nu ser ut. Alla värden vad gäller blodstatus har i princip normaliserats så behandlingen anses som helt lyckad.
Övriga prover ser också bra ut. Den kraftiga infektionen jag hade för en tid sedan är helt borta med hjälp av antibiotikan. Det finns dock tecken på en mindre inflammation vad det verkar men inget oroande. Den skulle mycket väl kunna vara behandlingsrelaterad (jag hade ju inte så lite problem med inflammationer i lederna i somras…) så planen är nu att låta kroppen och immunsystemet återhämta sig en tid och vi kommer bara ta prover varannan månad framöver för att hålla koll på om något skulle förändras.
Högdosbehandlingen av antibiotika har kickat in bra så nu har febern släppt helt och nya prover i torsdags visade att infektionsparametrarna hade minskat en hel del så det ser bra ut.
För övrigt var tanken att jag skulle få den åttonde och sista behandlingen med monoklonala antikroppar nästa vecka men doktorn tyckte att vi skjuter ett par veckor så kroppen får vila lite eftersom det stökar om en del i immunförsvaret varje gång.
Man är väl inte direkt superpigg efter alla dagar med feber men idag har jag i alla fall kommit ut i höstsolen och klippt ner löven till maskarna och räfsat lite fallfrukt och det var riktigt nice.
Hm. Det där med att vara ledig för att fixa och dona hemma lite går ju sådär. I söndags fick jag feber som håller i sig så igår blev det provtagningar efter kontakt med min läkare. Både Covid- och blodprover. Det visade sig att infektionsparametrarna var höga så vi påbörjade en antibiotikakur igen och hoppas febern ska ge med sig för den gillar jag inte alls. Nepp, inte det minsta!
Idag var det dags för den sjunde och näst sista behandlingen med monoklonala antikroppar i Motala. Det går på rutin nu för hela proceduren har varit identisk de senaste 4-5 gångerna.
Om två veckor är det dags för den sista omgången och då är jag slutbehandlad och kommer bara ta blodprover med jämna mellanrum inklusive flödescytometri varannan månad som är ett sofistikerat prov där man exakt ser eventuella tecken på avvikelser av celler i blodbanan.
Förövrigt så har jag noterat sedan mitten av behandlinen ungeför att håret har blivit mycket tunnare och ofta hittat en hel del hårstrån i sängen. Dessutom utbrast Julia häromdagen;
– ”Pappa, du är ju kaaaaal uppe på huv’et ju!!, Neeej!!”
Riktigt så farligt är det väl inte men kollar man på biverkningar för tabletterna jag åt så är det vanligt med håravfall och för de monoklonala antikropparna så är det vanligt med ”kala fläckar på huvudet” så det stämde in på mig också vad det verkar.
Ja ja, det växer väl med största sannolikhet ut igen. 🙂
Det bestämdes att jag skulle ta de resterande tre behandlingarna med monoklonala antikroppar enligt ursprungsplan så idag har jag varit i Motala och fått omgång nummer sex. Inga konstigheter denna gång heller så det blev fyra timmars ren relax, på gränsen till sänkt medvetandegrad… 🙂
I morgon är det provtagning av vanliga blodprover så då får vi se om de röda/Hb har fortsatt att stiga. Det känns bra i alla fall och biverkningarna från de målsökande tabletterna har klingat av helt nu.
Yay! Då var man i mål med grundbehandlingen. De sista tabletterna är nu intagna så den åtta veckor långa behandlingen är därmed avklarad. Man får lite hatkärlek till dem eftersom det blev en hel del biverkningar men de gjorde bevisligen nytta och det är imponerande vilka framsteg forskning och utveckling gör.
Nu är man inne på upploppet av behandlningen. Idag har jag varit och latat mig dryga fyra timmar i Motala och fått infusion nummer fem. Gick hur bra som helst och på lördag tar jag äntligen sista dosen av de målsökande tabletterna. Yay!
Biverkningar har kommit och gått en del senaste veckan så efter helgen hoppas jag att kroppen ska börja återställas och piggna till så sakterliga.
Jag har tagit vanliga blodprover denna vecka och nu har även de röda blodkropparna/Hb:t att börja stiga och på väg att normaliseras så det dagliga tillskottet av järn för att fylla på depåerna gjorde nog nytta.
Så…med stigande Hb har jag förhoppningen att vid återbesöket om några veckor få beskedet att jag har nått ”komplett remission”. Det betyder att man inte kan påvisa några kvarvarande cancerceller och alla blodvärden har normaliserats (vid icke kroniska leukemier heter det att man är botad). Det finns nämligen anteckningar i min journal som indikerar att det faktiskt skulle kunna bli så men jag tar inte ut något i förväg men det ser sannerligen ljust ut. Yaaay!
Yes! Nu går jag snart in på sista veckan av åtta med tablettbehandlingen med det målsökande preparatet. Jag är fortfarande lite trött och hängig med sjukdomskänsla mellan varven men biverkningarna i form av ledsmärtorna har i princip helt klingat av så jag behöver inte ta några Ipren eller Panodil över huvud taget och det gör ju det hela klart bättre. Aptiten går även lite upp och ned men -5,5 kg på vågen gör nog ingen skada… 🙂
I och med att senaste benmärgsprovet såg så bra ut så anser man nu att sommarens behandling är lyckad och specialisterna i Linköping har nu lämnat tillbaka till min ordinarie hematologklinik i Motala som kommer hantera fortsättningen.
Nästa vecka är det dags för vanliga blodprover och det ska bli intressant att se om Hb:t har stigit något sedan jag började med järntillskottet. Om det inte är några konstigheter med proverna blir det även den femte behandlingen med monoklonala antikroppar på torsdag.
Efter det planeras det för ett återbesök och då får jag säkert reda på när och om jag ska ha flera infusioner av monoklonala antikroppar och hur det blir med eventuell underhållsbehandling för att minimera risken för återfall.
Idag var det dags för behandling nummer fyra med monoklonala antikroppar i Motala. Det rullade på bra utan några känningar av frossa eller andra biverkningar.
Behandlingen i stort går även den väääldigt bra nu. Veckans blodprover visar att de vita – främst de som knappt var mätbara för en tid sedan – har förbättrats ytterligare så nu kan man ju för tusan klappa hästarna i stallet igen. 🙂
Not: Förra veckans värde (2,3) redovisades i en annan mätserie i min journal och saknas i detta diagram.
I övrigt hade jag avstämning med min hematolog i Linköping igår och han kunde meddela att benmärgsprovet som analyserats i Tyskland visar att man inte kan se några kvarvarande cancerceller i benmärgen och det är ju syftet med hela behandlingen. YAAAY!
Jag gillar´t!
Nu återstår lite drygt två veckor med de målsökande tabletterna som vi har ökat till full dos igen nu när de vita blodkropparna har återhämtat sig. Det innebär att biverkningarna med led-/muskelsmärtor och allmän sjukdomskänsla fortsätter och som får hanteras med Ipren/Panodil ett par veckor till. Lite segt men nu ser man ju slutet på grundbehandlningen.
Det ska också bestämmas hur fortsättningen kommer se ut efter kommande två veckor. Det lutar åt att jag ska få några behandlingar av antikroppar till men inte så ofta som varannan vecka och efter det troligtvis ett preparat i sprutform som en underhållsbehandlning för att minska risken för återfall framöver men det verkar inte spikat ännu.
Så, en sak i taget, nu köttar vi på två veckor till med tabletter och biverkningar!
Det här blogginlägget har jag väntat länge på att få skriva.
Jag har varit på Hematologen i Linköping idag för att ta nya prover som ska analyseras i ett labb i Tyskland. Det blev några rör från armen samt ett nytt benmärgsprov för att följa upp hur behandlingen går. Denna gång utfört av min behandlande läkare och visst kändes det men inte på långa vägar så vidrigt som förra gången.
Behandlingen drogs ju igång precis i semestertider så patientinformationen har mest varit korta avstämningar på telefon för att hålla igång behandlingen och korrigera för biverkningar och att läsa korta noteringar i journalen på 1177 på egen hand.
Idag fick jag dock tillfälle att sitta ned och prata lite med min behandlande läkare. Han förklarade lite varför man har valt just denna behandling och lite kring mutationen som jag har. Det visar sig att >80 % av de som har min leukemityp har denna mutation och det är ett positivt resultat att ha den för de målsökande medicinerna har större effekt då. Har man inte mutationen är det mer svårbehandlat med sämre prognos. Det kändes ju klart bättre. 🙂
Väl hemma igen så ringer läkaren och som med munter ton meddelade att benmärgen verkar äääntligen ha kickat igång för de vanliga blodvärdena från proverna jag tog idag har börjat stiga rejält!!! Till och med de vita som skyddar mot bakteriella infektioner som har legat på knappt mätbara nivåer och som kan vara livshotande i händelse av infektion var vid dagens provtagning helt normala. Dä ni!
<Nyper mig i armen>
<En gång till>
Behandlingen kommer fortsätta som planerat i ytterligare tre veckor med de målsökande tabletterna och monoklonala antikroppar i dropp. Fortfarande ganska täta provtagningar för att hålla stenkoll på läget men nu ser man ljuset i tunneln och det är förmodligen inte tåget som kommer…
Jag har åter börjat få en del ont i lederna när jag återupptagit behandlingen av tabletterna men va fasen gör det när man börjar få ett immunförsvar igen. Bara att proppa i sig lite Ipren och hålla i och hålla ut 🙂
Äntligen! Jag är på gång! Tror vi får fira lite ikväll.
