Idag har jag varit iväg och fått min andra behandling med monoklonala antikroppar. Denna gång i Motala vilket är lite smidigare och det gick hur bra som helst. Denna gång blev det inga reaktioner i form av frossa trots att man körde med en högre dropptakt.
Jag fick med mig två sprutor hem med ett preparat som ska stimulera bildandet av vita blodkroppar som tas i magen och det är jag ju ganska van vid efter sex år med sprutbehandling så det ska nog gå bra 🙂
På måndag blir det att ta nya prover för att se om jag eventuellt behöver någon påse blod till och se hur det går med infektionsparametrarna eftersom febern inte har gett sig helt.
Behandlingen fortsätter men den här veckan har varit problematisk. Jag har fått ordentlig värk i, hur ska man beskriva, liksom runt omkring fot-, knä och armleder. I går kväll fick jag dessutom feber vilket inte är så bra när man försöker ta kol på de vita blodkropparna. I morse fick jag tag på min läkare i Linköping och det blev till att åka till vårdcentralen för att ta lite akuta prover. Jag packade mina saker och var beredd att åka in till en vårdavdelning.
När han senare hade fått svaren och ringde tillbaka så lät han ganska munter. Något lite förhöjda infektionsparametrar men det bästa var att det nu finns tydliga tecken på att behandlingen fungerar 🙂
Trombocyterna/blodplättarna som nästan var utplånade har nu vänt uppåt och kommit in i normala nivåer:
De vita blodkropparna där cancercellerna ingår har fått sig en rejäl känga helt enligt plan. Det betyder att immunförsvaret nu är ordentligt försvagat men förhoppningsvis vänder den kurvan upp när benmärgen återhämtar sig och bara producerar friska celler.
Jag gillar’t!
I morgon är det dags för den andra femtimmarsinfusionen av monoklonala antikroppar. Läkaren tänkte först skjuta lite på den om infektionsparametrarna hade varit högre men vi gör ett försök. Jag ska få lite medicin mot febern om den hänger kvar och dessutom ska jag få två sprutor som stimulerar bildandet av vita blodkroppar.
Är det något jag INTE gillar så är det feber så jag hoppas den släpper snart. På’t igen i morgon alltså.
Nu är vi igång! I måndags började jag med tabletterna som ska ge sig på den genmutation som man har hittat under utredningen. Fyra rejäla målsökande doningar morgon och kväll. Peppar, peppar, så har det så här långt gått helt smärtfritt utan biverkningar. Hoppas det fortsätter så.
Idag har jag varit hos Hematologen i Linköping för att träffa min behandlande läkare, provtagningar, en fem timmar lång infusion av monoklonala antikroppar och två påsar blod för att få upp värdena lite i väntan på att medicinerna ska göra verkan och benmärgen blir återställd.
Infusionen gick bra förutom någon halvtimma i början när jag fick frossa vilket är vanligt vid de första behandlingarna eftersom immunförsvaret går igång på den främmande medicinen. Efter det löpte det på bra men man blir lite begränsad med en infart med slangar i båda armarna och förmiddagskaffet vill lämna kroppen flera gånger om…
Nästa infusion är om två veckor för jag hade missuppfattat det hela vid telefonsamtalet med läkaren tidigare i veckan. Och det är ju bra för då kan vi kanske planera in lite semesterutflykter mellan omgångarna om blodvärdena tillåter det.
Innan helgen fick jag samtal från en överläkare på hematologen i Linköping och de extra prover jag tog som har analyserats i Tyskland visar att det finns en liten genmutation på vissa celler som förklarar varför inte standardbehandlingen fungerade så bra vid diagnos för 20 år sedan. Med denna mutation så brukar det vara mer effektivt att istället för cellgifter använda läkemedel som är riktade mot just denna genmutation och som ges i kombination med infusioner av monoklonala antikroppar.
Läkemedlet för genförändringen är i tablettform och dessa har jag nu beställt (17 500 kr / burk så högkostnadsskydd är bra…) och i morgon ska jag stämma av med hematologen vilken dag jag kan komma för min första infusion av monoklonala antikroppar som tar några timmar att få. Tabletterna ska tas två ggr/dag och infusionen ska jag åka in och ta 1 ggr / vecka. Denna behandlning ska pågå i åtta veckor och efter fyra veckor görs ett nytt benmärgsprov för att se att man får önskad respons i benmärgen.
Dålig tajming mitt på sommarsemestern men nu är i alla fall väntan över och de ursliga kurvorna på blodvärdena ska nu vändas uppåt igen – så det så. Förhoppningsvis utan för mycket biverkningar bara. 🙂
Tänk så fel jag hade när det gäller familjens uppfattning vad gäller målat eller omålat. 4-0 efter röstning innebar att det bara var att sätta igång och blaska på färg. Och när det blir ny färg på det nybyggda så måste ju allt i närheten givetvis också målas så nu har brevlådeställningen, gårdskyltsstolpen och blomlådan också fått lite ny färg så nu tror jag projektet är färdigt. Förutom att plantera lite blomster förstås men det delegerar jag 🙂
Nu är det färdigsnickrat för den här gången. Nu återstår dock det lurigaste av allt – familjeomrösningen för att bestämma om det ska vara omålat eller rött och vitt. Jag gissar att det kommer behövas en utslagsröst, alternativt mutor kanske innan den processen blir klar men vi får väl se. 🙂
Idag har vi jobbat lite mer med semesterprojektet så nu är plattorna lagda. Det är tur man har en arbetsvillig medhjälpare som hjälper till med de tunga jobben 🙂 Härnäst blir det att börja snickra lite och det är ju betydligt roligare och mindre ansträngande.
Det blir inga gigantiska semesterprojekt denna sommar på grund av hälsan men ett litet lagom blir att bygga ett skydd till de nya soptunnorna vi fick för en tid sedan. Först ut är utgrävning och utjämning sedan fyllning, packning och plattsättning. Därefter är det bara att börja snickra.
Det går inte i ett rasande tempo men det funkar bra om man tar det lite lugnt och i år är jag extra glad för min traktor 🙂
Sådär ja, då var det dags att stänga ner för lite semesterledighet igen. I år blir den lite speciell med en mix av semester och behandlingar men det är bara att ta en dag i taget. Gott att vara lite lat och ledig i alla fall och någon campingrunda blir det nog får vi hoppas.
