Vilken följetong…

Ja, vilken rackarns följetong detta verkar vara. I torsdags kväll började jag känna mig krasslig och småfebrig igen. Det blev sedan exakt samma visa som tidigare gånger med sjukdomskänsla, feber och svettiga nätter men inga andra symptom. Febern är dock lägre än tidigare så det verkar som immunförsvaret håller emot liiiite bättre nu i alla fall.

Hur som helst så visade nya prover förhöjda infektionsparametrar igen så det blev att börja med en ny antibiotikakur idag och nästa vecka blir det någon form av utredning tillsammans med US i Linköping för att försöka ta reda på var infektionen sitter och på vilket sätt immunförsvaret är försvagat efter behandlingen förra året.

Det ser jag fram emot.

Elexandra del 17

Det lilla elektronikprojektet jag påbörjade för ett bra tag sedan knallar på lite då och då. Det mesta i den generella delen av mjukvaran (som kan återanvändas i kommande tillämpningar) är i princip klar förutom WiFi som jag ska ge mig på vartefter. Kresten är testad men det ska ju finnas någon enhet i nätverket som ska logga data i en databas också och det är inget man gör på en kväll…

Jag tog dock en mellanstickare för att fixa lite småmissar och diverse förbättringar i hårdvaran. Igår blev jag klar så nu ligger det en beställing i Kina på fem nya kort som beräknas ramla in om ett tag.

Det blev bland annat lite kraftigare MOSFET:ar till ventilstyrningarna eftersom jag hade fuskat lite med effekt-/temperaturberäkningarna så de blev lite onödigt varma. Ingen större fara men jag vill inte ha kylflänsar just där de är placerade.

Nu blir det att gå igenom alla komponenter för att se hur mycket man har hemma och hur mycket som måste beställas till nya omgången kort.

Bilbytardax

Hoppla, hoppla! Då var det dax igen. Vår gamle trotjänare XC70 har hunnit bli 15 år och fått en hel del mil på mätaren så idag var vi och bytte den mot en rejäl bo-på-landet-bil. En Land Rover Discovery.

Julia och jag var och provkörde den förra veckan och jag fastnade direkt. Efter lite funderande och jämförande med liknande objekt hos andra handlare blev det mer provkörning och slutligen affär idag. Välkommen Disco!

Men vad envist det ska vara då …

Mitt immunförsvar verkar inte riktigt vara återställt ännu vad det verkar. Jag har mått enastående bra sedan den förra infektionen som behandlades framgångsrikt med antibiotika.

Men … i torsdags började jag känna mig lite småhängig och i helgen fick jag feber igen. Exakt som förra gången så det verkar vara en ny infektion som har knackat på.

Jag kontaktade därför hematologen i morse och har fått åka och ta lite prover så får vi se vad doktorn säger i morgon. Jag sätter fem kronor på lite ny antibiotika så är man pigg inom 2-3 dagar. Sedan får det gärna gå lite längre tid till nästa gång.

Tuta och kör

Det är inte så långt kvar innan Julia får börja övningsköra för bil så idag tjuvstartade vi lite hemma på grusvägen. Först med automatväxel och sedan med manuell växel.

Gick ju hur bra som helst. Lite trixigt att veta de yttre måtten på bilen och när man ska börja räta upp svängar men efter lite övning så parkerade hon galant både framåt och backandes in på gården.

Även dragläget med manuell växellåda gick imponerande bra och jag tror bara vi fick motorstopp en eller två gånger. Nästa gång blir det nog att börja växla under körning också.

En expansion

Jag är mycket bättre i armen nu så idag har jag pysslat och stökat lite på mitt kontor.

Elektronikbänken har varit väldigt trång och belamrad en längre tid så nu gjorde jag något åt saken genom att ställa dit en lådhurts och lägga på en ESD-matta i samma höjd som bänken. Det blev lite större arbetsyta för väldigt mycket gick att stuva undan i lådorna.

Passade även på att montera en 22″ skärm till mitt nyinköpta mikroskop och det blev inte så tokigt.

Det där med att krya på sig …

Hej och hå. Det var ganska segt, men efter två veckor med feber så gav den sig helt i lördags med hjälp av antibiotika. Utan feber är man betyyydligt piggare.

Den decimeterlånga blodproppen jag fick i höger arm orsakade en skaplig svullnad från halva överarmen ända ut i handen och smärtade rejält kring armvecket vid rörelse. Svullnaden och smärtan har därefter sakta avtagit dag för dag när jag haft hela armen lindad.

Nu är jag bara svullen just i armvecket och har övergått till att använda en strumpa för lite bättre rörlighet. Smärtar en del fortarande men tror jag kan komma igång och använda mus & tangentbord och därmed börja jobba inom någon dag eller två.

Äntligen.

Behandlingen med blodförtunnande ska pågå i tre månader så under den tiden ska man väl hålla sig lite lugn och inte hitta på allt för tokiga stolleprov … vilket jag har lovat doktorn. 🙂

Nästa vecka är det uppföljande provtagningar och telefonsamtal med doktorn.

Det där med kontrollbesiktning…

Idag var det dags för läkarbesöket på hematologen i Motala.

De provsvar som hunnit bli klara ser inte så tokiga ut. Immunförsvaret är lite tilltufsat av den behandling jag gick igenom men det är inget som behöver åtgärdas i nuläget i alla fall. Jag har lite järnbrist igen så nu får jag återuppta knaprandet av järntabletter. Dessutom är infektionsparametrarna lite förhöjda vilket skulle kunna förklara den feber jag dras med så det blir även en ny antibiotikakur igen. Jag fick ta lite nya prover också eftersom febern har tilltagit en del sedan jag tog proverna i förra veckan.

Men hallå ja. Igår började jag få ont i höger armveck och i morse var det till och med rött på huden och ännu ömmare. Jag var helt säker på att det var en inflammation men tänkte att jag kan ju passa på att visa upp det när jag ändå var hos läkaren.

– Njaae, jag tror inte det är någon inflammation. Vi borde nog titta närmare på det där så du ska nog inte åka hem ännu.

Det blev en akuttid till röngen för att göra ett ultraljud av hela höger arm. Det tog inte så lång tid innan man hittade en ordentlig blodpropp i ett av kärlen precis i armvecket.

– Det där måste behandlas nu.

Hoppla. Det var ju inte vad jag hade räknat med idag precis. Blir att dra igång en tre-månaders behandling med blodförtunnande också. Läkaren höll det inte för osannolikt att blodkärlet skadades vid senaste provtagningen som sedan ledde till en propp. Den kan i sin tur orsaka lite feber som kan förklara varför jag känt mig lite mer vissen senaste dagarna.

Jo just det. Jag fick även ett görsnyggt halssmycke att bära som visar att man käkar blodförtunnande om man skulle få för sig att vara med om en olycka eller nåt 🙂

Ja ja, så länge grundsjukdomen är fixad så där galant så är det väl okej med lite andra blessyrer ibland.

Uppföljning är planerad om ett par veckor.