Flashback…

Jag funderar vidare varför det ska vara så svårt att hitta tillbaka till statusen jag hade i 540-burken (bild). Jag har kört med samma gödningsregim, testat att dubbla den, använder samma filtersystem, samma vatten och samma växter. Ljuset är visserligen uppskruvat några snäpp.
Ett sidospår från knas i sedimentet är återigen vattencirkulationen. Jag har inga som helst problem med att lösa upp CO2 med min Bioplastreaktor men det CO2-berikade vattnet cirkulerar mindre när jag kör med den jämfört med hur jag hade det i 540-burken.
Jag har därför åter börjat ett experiment med setup:en. Denna gång testar jag att lösa gasen i det stora ytterfiltret (som jag gjorde i den stora burken) vilket får mynna ut i ett vertikalt strilrör denna gång. Det CO2-berikade vattnet pumpas nu i hela akvariets höjd från höger till vänster. Det lilla ytterfiltret fungerar enbart som filter och förser ytvattnet med ett litet koncentrerat vågskvalp.

Trög omstart

Det var knöligt att få fart på 220-burken efter omstarten. Jag är kanske inne på fel spår men just nu är jag övertygad att bottensedimentet har varit en motståndare. Det verkar som allt hamnade i ett moment-22 där växterna fick algpåslag, växte sämre, döda blad förmultnade och det blev mängder av ”grums” (mulm) i översta lagret i sedimentet. När en del växter började ruttna från rötterna och uppåt blev jag ännu mer övertygad.
Alla mina lotusplantor och min Crinum-lök har nästan utrotats.
Nu, efter fyra veckor börjar det se lite bättre ut. Jag har hållt hög CO2, kört med dubbel gödning och dammsugit allt grums flera gånger i veckan för att tömma ur organiskt skit ur burken. Har även kontinuerligt skalat bort alla blad med alger så vissa växter är lite ansatta men det verkar vara en bra metod i längden.