Domedagen är kommen!

Julia och jag var ute och tittade till hönsen när alla moln liksom formerade sig till ett lågt jättemoln vid horisonten. Det satte sedan rak kurs mot vårt hus som om målet var inställt. Allt blev tyst. Inte en fågel i sikte, bara tystnad och ett mörker. Hämtade kameran och tog några bilder sedan gick vi in. Då öppnades alla portar med ett helvetiskt brak.
Jag tror bestämt att jag ska rensa stup-/hängrännorna en dag på semestern…

Vilma knatar på men var är Malte?

Jaha, då är midsommar avklarad. Skapligt väder och sedvanliga aktiviteter kan vi bokföra. Vilma gör sina små framsteg med lite leenden mellan sovandet och skrikandet. Men var är Malte?
Han har varit som bortblåst sedan i torsdags. Ett mönster bröts plötsligt då. Har han inte hoppat omkring med hönsen har jag alltid hittat honom under en brädhög bakom garaget varje kväll. I torsdags var det alltså slut på det. Räv, rovfågel eller vilse är frågan? Jag tror på vilse – det skulle vara typiskt Malte.

Koskräck

Nja, inte riktigt men idag var det premiärtur bort till kossorna vid Älgsjö och Julia hade nog förträngt hur stora de är. Det tog ett tag innan hon vågade sig på lite matning men snart nog var klappandet i gång för fullt. Kossa nr. 228 var favvis idag.

Vilma

Tänk att vissa bilder utstrålar mer lugn än andra. Att så mycket röst kan bli så tyst vissa stunder. Att så mycket liv kan varva ner så ofantligt på nolltid. Att så mycket uppmärksamhet tillfälligt kan upphöra.
Nåväl, slutsvamlat. Nu har vi bestämt oss för Pärtans förstanamn. Det blev en Vilma. Ett för tiden poppisnamn men det kan inte hjälpas – det ÄR en Vilma.