Avdelningen galna projekt.
Sedan jag skaffade teleobjektivet har jag funderat lite på att fippla ihop någon form av flyttbart gömsle för djurfotografering. Det blev nästan en session a’la professor Balthazar idag när det ena idén efter den andra dök upp och lika snabbt förkastades. Bygga i frigolit? Använda något gammalt tält? Målad plywood? När det plötsligt slog ner en idé som från klar himmel.
Nu ska vi se, man tar en Nissan King Cab 4×4, en pressenning och lite maskeringsnät och skojeri tvi – så har vi gjort en maskeringsbil 🙂
Va? Bara att parkera vid ett bra ställe, på med maskering, lägga ut en madrass på flaket och invänta de små liven som därmed kan plåtas från tre håll. Finns t.o.m. mysbelysning och 12V-uttag till batteriladdning på flaket om man önskar. Lysande Sickan!

Jag gick upp tidigt idag för att fara bort till Tåkern en sväng. Det var en chansning för det var riktigt grått när jag åkte men det ville sig inte riktigt. Det blev inte många foton tagna på pippifåglar innan småskurarna ersattes av ett ordentligt ösregn som inte ville sluta. Ja-ja, det blev frukost i det fria i alla fall. Bättre lycka nästa gång 🙂

Har uppdaterad efter senaste inköpet. Nu saknas nog bara ett skarpt vidvinkelobjektiv tror jag…;)

Har testat nya objektivet lite idag.

Brännvidd:
Jag tror bestämt att det blev en lyckoträff. 120-150 mm passar perfekt för t.ex. små tamdjur på 1,5-2 m avstånd (se bild) utan att störa dem. Vill man ha närbilder eller fota natur/vilt är det bara att gå upp till 3-400 mm.

Ljuskänslighet:
Det var punkten jag var mest orolig för att man kompromissat hårdast på. Där blev jag positivt överraskad. Hade inga som helst problem att gå ner med slutartider kring 1/125-1/160 vid full zoom 400 mm och bländare f5,6. UV-filter var monterat. Här verkar det alltså som pris/prestanda klarade sig riktigt bra så här långt.

Optisk stabilisator:
Den har jag bara testat lite mot ett statiskt motiv genom att slå av på den och rört kameran lite vertikalt/horisontalt. Den verkar göra riktigt stor skillnad vid 400 mm. Vid användning av stativ uteblir behovet så gott som helt. Det ska bli intressant att se vad den mäktar med vid handhållen kamera och rörliga mål. Skulle gissa insvängningen av ”gyrot” tar kring sekunden.

Vikt:
Hm…ingen lättviktare precis. Svagaste punkten så här långt men jag tror det är en vanesak. Vid stativanvändning är balansen däremot riktigt bra och kulleden på mitt Manfrotto kommer verkligen till sin rätta.

Summering dag 1:
Ett riktigt välbyggt objektiv som ligger helt rätt i pris för den prestanda man får.

Då var den hemma den lilla pjäsen. 1,7 kilo toppenfin optik. Brännvidden känns rätt. Stabilisatorn likaså. Vikten får man väl vänja sig vid.

Nu, äntligen. Nu har jag beställt mitt teleobjektiv. Det blev ett av de jag tidigare valt ut – nämligen Sigma 120-400/4,5-5,6 med optisk stabilisator. Brännvidd, stabb och pris blev avgörande parametrar denna gång.

Övade lite på ljussättning igen. Denna gång med en ros med blanka blad som lätt reflekterade på tok för mycket ljus. Med två spotar och en lös blixt blev det till slut ungefär som jag ville ha den inklusive toningen nere i högra hörnet.

Rosen förresten ja. Det är en speciell liten skapelse. Det är någon form av påminnelse att Åsa och jag har hängt ihop fem…fem…femton år nu.

Jag börjar mer och mer blända ner kraftigare när jag fotograferar makro med mellanringar. Tycker oftast det blir lite väl kort skärpedjup annars. Här en bild tagen på en liten nässelfjäril på en blåklint med bländare 16 (1/60 ISO100 FLASH). Jag kommer nog forsätta skruva ner framöver för ännu saknas några millimeter för att jag ska vara nöjd.

Har förresten aldrig tänkt på att fjärilar ser ut som två fotbollar i nyllet. Detta kanske var en idrottsintresserad tok som följt EM på plasma-tv från försnack till sista avblåsning?!?