Jag strosade omkring med kameran hemma när jag tappade objektivskyddet in under soffan. När jag vek ner mig på alla fyra för att plocka upp den lilla tingesten stod hon där. Väsande. Med glänsande giftgaddar som bara väntade på att forcera min hud.
Julia hämtade en skyffel och några välriktade slag på dess håriga kropp gjorde slut på henne. Sakta men säkert. När hon fick liv i pappa igen delade vi på en glass. Jag behövde något svalkande. Jag hatar dem!