Släpvagnen har varit med ett tag nu så den har påkallat lite uppmärksamhet. Det var bl.a. dags att se över surrningsfästen både invändiga och de på undersidan som har tagit stryk av att den stått utomhus periodvis vid platsbrist.
Det blir nya på insidan och de andra har jag kapat loss och har fått lite galvfärg på sig. Tänkte även kosta på en ny bottenskiva också när man ändå är igång.
Skivan saknas och nya galvade/rostfria fästförband likaså så så det får bli fortsättning när dessa är införskaffade.
Den har varit riktigt bra men har som sagt varit med ett tag nu. Enligt bloggen var det en septemberdag 2009 som Vilma och jag var och köpte den under min föräldraledighet:
Idag har jag varit i Linköping för den tredje behandlingsomgången med monoklonala antikroppar.
Planen var att köra snabbare idag och med mindre förmedicinering då kroppen borde ha vant sig med detta preparat nu. Det blev endast två Alvedon som förmedicin och sedan drog vi igång på direkten. Hela infusionen gick på 1,5 h utan några som helst problem. Det är ju görgött! 🙂
Överläkaren var inne och pratade lite kort också. De viktigaste vita blodkropparna är ju nu återhämtade och de röda har nästan nått normal nivå så han är jättenöjd.
Den jobbigaste delen är därmed avklarad för denna behandlingsomgång så nu återstår bara att knapra färdigt B-Raf-hämmarna och ta resterande fem behandlingar i Linköping.
De biverkningar som kvarstår, till och från, kommer sannolikt bestå så länge man tar tabletterna men det är inga större bekymmer i sammanhanget. På måndag tänker jag därför börja jobba halvtid på distans igen. Det kan bli en bra mjukstart fram till semestern som snart är i antågande.
Två veckor till nästa behandling så nu rullar det på bra om det inte uppstår något oväntat. En dag i taget.
Idag var det dags för provtagning för att se om fortsatt behandling är möjlig denna vecka.
Hoppla, hoppla!
Det har varit mycket ”två steg fram och ett tillbaka” denna behandlingsomgång men nu har det börjat ordna upp sig faktiskt. Alla prover går nu tydligt åt rätt håll så det ser riktigt lovande ut.
Den del av immunförsvaret som under en tid var helt utslaget (som främst försvarar mot bakteriella infektioner inklusive livshotande sepsis) har glädjande återhämtat sig rejält nu. Röda ringen visar nivån en liten tid efter vi började med B-Raf-hämmarna i tablettform:
De röda (trötthet och ork) fortsätter öka som de ska:
Trombocyterna (blödningsrisk) som fick en översläng när benmärgen återhämtat sig har nu normaliserats:
Grafen nedan visar lymfocyter där topparna nästan enbart består av skräpceller (=cancer) i blodbanan. Den första innan behandlingsstart som trycktes ned av de fyra behandlingarna med ”Skoda-varianten” av monoklonala antikroppar. Den fungerade ju inte länge utan efter några veckor var skräpcellerna tillbaka på samma nivå (andra pilen). Då bytte vi till Mercedes-variant och B-Raf-hämmare:
Biverkningar kommer och går i form av sjukdomskänsla och lite ledsmärta främst i fötter. De är dock betydligt lindrigare än inledningsvis så det är inga större bekymmer. Räcker att pilla i sig lite paracetamol vid behov.
Just nu ser det alltså riktigt bra ut men utmaningen blir att få till ett långsiktigt stabilt läge. På onsdag kör vi därför omgång tre av monoklonala antikroppar i Linköping.
* * *
Som lite kuriosa kollade jag upp hur mycket Regionen kostar på mig vad gäller cancerläkemedel enbart. Priserna är tagna från Apotekets hemsida.
Först fick jag fyra omgångar med monoklonala antikroppar av ”Skodavariant”. Kostnaden är drygt 24 kr/ml så det landade på 78 400 kr (till ingen nytta…):
Därefter B-Raf-hämmare i tablettform. En högdosperiod i fyra veckor och sedan 12 veckor normaldos. Kostnaden är drygt 259 kr/tabletten så för 280 tabletter får vi summan 72 520 kr:
De monoklonala antikropparna av ”Mercedesvariant” kostar drygt 794 kr/ml. Efter de två testomgångerna samt åtta fulla doser har de pytsat i mig 360 ml för den nätta summan av 285 869 kr:
Grand total för läkemedel denna behandlingsomgång = 436 789 kr.
Det är inte så dumt att vara cancerpatient i ett land som Sverige och slippa allt meck med försäkringar som ska godkännas et.c. et.c. – De ä bar å åk! 🙂
… och för att inte tala om den Svenska forskarkåren som i allra högsta grad är med och bidrar till att dessa läkemedel över huvud taget framställs! Okeeej då, lite cred till de möss och hamstrar i form av värddjur som producerar de humankompatibla antikropparna vid framställningen (som jag bloggat om tidigare här). 🙂
Idag har jag pysslat lite i den södra fågelvoljären.
Pumpen är rengjord och jorden är förbättrad med några säckar ny planteringsjord. Under det nya jordtäcket har jag sått gräs, krasse och någon typ av ängsblandning.
Vi får väl hoppas det blir liiiite varmare framöver så det gror också.
Senaste dagarna har jag nästan inte haft några biverkningar alls så jag har micklat en del i garaget som lite sjukterapi. 🙂
Grusharven jag byggde sommaren 2017 behövde justeras för nya trädgårdstraktorn lite så det blev ett bra pyssel. Det blev att tillverka ett nytt länkage för bakre redskapet (krattan) och då fick jag testa nya pelarborrmaskinen lite mer.
Jösses Amalia vad nöjd jag är med den. 🙂
Jag tänkte det kan vara bra med ett redskap fram på harven också i form av en ogräshacka. När man ändå harvar gruset kan man ju plåga ogräset lite samtidigt.
Svetsade ihop två ”skärplåtar” och justerbara fästen i höjdled så kan man anpassa skärdjupet och lyfta upp skäret om man inte vill använda det.
Harven bor utomhus så åren och vädret har tärt en hel del på den. Jag passade därför på att lägga på lite ny färg också och byte av fjädrar till fjäderspänningen för bakre krattan.
Idag är det +4°C och regn i luften så testkörning med ogrässkäret skjuter jag upp till en annan dag…
Jag har länge tänkt fixa till en sjaskig rörinstallation i fågelhuset. När jag senaste åren börjat ha öppet till utevoljärerna även vintertid så fryser rören sönder av naturliga orsaker i ett ouppvärmt utrymme. Det har därför blivit en massa provisoriska nödlagningar som jag har tröttnat på.
Nu har jag investerat i en frostskyddkabel och nya VVS-pryttlar. Det gamla ärgiga rörsystemet är utbytt ända från inkommande slang till entrén. Jag hade tänkt byta huvudkranen också men dimensionen på slang stämde inte riktigt så det ska fixas vid ett senare tillfälle (med risk för ”det där tar jag sen” aldrig blir gjort…) 🙂
Inte den stiligaste installationen precis men det får duga för ett hönshus. Det håller i alla fall tätt och i vinter får vi se hur frostskyddet fungerar.
Även om fågelhuset nyligen är städat och desinficerat och immunförsvaret mot bakteriella infektioner är markant förbättrat så skadar det inte att vara lite försiktig. Händer och andningsvägar skyddas extra noga.
Idag har jag spenderat hela dagen i Linköping. Det var dags för den andra av åtta fulldosinfusioner av monoklonala antikroppar.
Landade på hematologen lite tidigt i morse och fick komma in lite sent. Sedan förmedicinering och sätta infart. Fyra timmar dropp och sedan spola med en påse Natriumklorid och ta bort infart. Vid trehugget var jag klar och passade då på att hämta upp Vilma från hennes skola så fick hon skjuts hem och slapp ta pendeln. Trafiken flöt dock vääääldigt långsamt så jag trodde aldrig vi skulle komma hem.
Nåväl, infusionen av Mercedesvarianten gick riktigt bra. Hade bara lite känningar en halvtimma men det klingade av så jag behövde inte ens säga till. Det är gott.
Hade även ett kort snack med doktorn om läget och fortsättningen. Planen ligger fast att gå igenom resterande sex behandlingar varannan vecka i Linköping och knapra färdigt B-raf-hämmarna hemma ett antal veckor till.
Risken finns dock att varje behandling med Mercedesvarianten tillfälligt slår ut immunförsvaret så provtagningar dagen innan får avgöra om behandlingen ska genomföras eller pausas för att inte äventyra något tokigt. Han understryker att benmärgsfunktionen har kommit igång väldigt bra nu av behandlingarna så det gäller bara att traggla sig igenom samtliga för att försöka rensa benmärgen ordentligt och undvika tidiga återfall.
Han låter positiv vilket gör mig positiv. Jag ska nog snart börja fundera lite på både återgång till arbete i någon omfattning när det har stabiliserat sig lite mer, samt någon liten semestertripp med familjen i sommar om det vill sig väl.
Men nu ställer vi in siktet på provtagning om två veckor och förhoppningsvis behandling nummer tre.
Nu är väntan över. I morse var jag och tog nya prover och nu har de mest kritiska av de vita blodkropparna satt fart också. Ifrån knappt mätbar nivå (och kritiskt infektionskänslig) till ganska bra:
Övriga värden fortsätter också att förbättras. Röda t.ex. marcherar på i stadig takt och är snart inom normalt intervall:
Efter avstämning med läkaren per telefon så anses värdena så pass bra att vi kan återuppta behandlinen med monoklonala antikroppar av ”Mercedes-varianten”. Den andra fulldos-infusionen blir redan i morgon bitti.
B-Raf-hämmarna i tablettform har definitivt gjort underverk även denna behandlingsomgång.
