Denna vecka drog vårterminens ridning igång men ack så ovant det var för alla tappra ryttare i mörkret och kylan. Det behövs nog ett par gånger för att komma upp i varv igen vad det verkar.

… tidigare i veckan:

”Hej!  Vad kul att du vill rida. Kommer finnas en plats på tisdagar kl 19 -20 i vår.”

Hur var det sagt nu igen? Det gäller att ge gärnet under livet och sladda ner i graven med en bredsladd 🙂

En gång är ingen gång, två gånger en vana. Jag vet inte riktigt hur det gick till men idag hamnade jag på hästryggen igen. Det var tveksamt ett tag för när vi anlände till ridskolan och gick in i stallet hördes en tung och djup suck från ”DT” och han nästan satte sig ner i halmen. Kunde han tala så skulle det nog bli något i stil med:

– ”Neeej, inte han igen”! Jag har ju inte så många år kvar.

Vi blängde på varandra ett bra tag men för att inte sinka övriga elever gjorde vi en deal; att DT skuttar runt på banan så sitter jag på och ser ut som jag rider. Det blev tydligen en bra deal för vi trivdes ihop allt mer så vi gick så långt att vi enades om att inte sluta träffas på det här viset.

När Julia red förra gången hände något märkligt. Vi hölls där och ryktade och höll på med…en massa saker…när plötsligt min kropp släppte det den höll på med, med bestämda steg gick fram till instruktören, och ur munnen kunde jag mäkta förvånad höra en mening komma:

– Jag anmäler mig till ”prova-på-ridningen” på fredag.

Ja, jisses. Det var bara att verkställa manövern, så idag åkte Julia och jag till stallet igen. 22-åriga Dick Tracey a.k.a. ”DT” och jag stod och blängde på varandra ett tag sedan var det bara att kasta sig (nåja!) upp i sadeln. Ridningen gick ganska bra förutom att han hade lite problem med prostatan och ville stanna och torrkissa med jämna mellanrum men gubbar emellan gjorde det inget. Sporrar och lasso skulle vi dock inte ha första gången av någon okänd anledning men det tar vi nästa gång.