Idag var det dags för behandling nummer fyra med monoklonala antikroppar i Motala. Det rullade på bra utan några känningar av frossa eller andra biverkningar.
Behandlingen i stort går även den väääldigt bra nu. Veckans blodprover visar att de vita – främst de som knappt var mätbara för en tid sedan – har förbättrats ytterligare så nu kan man ju för tusan klappa hästarna i stallet igen. 🙂
Not: Förra veckans värde (2,3) redovisades i en annan mätserie i min journal och saknas i detta diagram.
I övrigt hade jag avstämning med min hematolog i Linköping igår och han kunde meddela att benmärgsprovet som analyserats i Tyskland visar att man inte kan se några kvarvarande cancerceller i benmärgen och det är ju syftet med hela behandlingen. YAAAY!
Jag gillar´t!
Nu återstår lite drygt två veckor med de målsökande tabletterna som vi har ökat till full dos igen nu när de vita blodkropparna har återhämtat sig. Det innebär att biverkningarna med led-/muskelsmärtor och allmän sjukdomskänsla fortsätter och som får hanteras med Ipren/Panodil ett par veckor till. Lite segt men nu ser man ju slutet på grundbehandlningen.
Det ska också bestämmas hur fortsättningen kommer se ut efter kommande två veckor. Det lutar åt att jag ska få några behandlingar av antikroppar till men inte så ofta som varannan vecka och efter det troligtvis ett preparat i sprutform som en underhållsbehandlning för att minska risken för återfall framöver men det verkar inte spikat ännu.
Så, en sak i taget, nu köttar vi på två veckor till med tabletter och biverkningar!